UTRENSNING

Utrensning
Sofi Oksanen
BONNIERS
ÖVERS: JANINA ORLOV 

 Det är 1992 i Estland, när Aliide Truu en dag hittar den unga kvinnan Zara liggande ihopsjunken på gården framför sitt hus. Zara är i dåligt skick både fysiskt och psykiskt och har uppenbarligen varit med om något fruktansvärt. Aliide tar hand om henne, och skildringen av de två kvinnorna i det lilla huset på den estniska landsbygden bildar sedan ramen kring en berättelse som bara växer. Den tar sin början 1939 och följer sedan Estlands historia, genom åren som Sovjetisk republik fram till järnridåns fall. Dessutom visar sig de både kvinnorna ha mer gemensamt än vad Aliide först kan ana när hon släpper in Zara i sitt liv: en gemensam historia, i dubbel bemärkelse. –Utrensning är fi nska Sofi Oksanens tredje roman, och i hemlandet har den belönats med två prestigefyllda litterära priser: Runeberg- och Finlandiapriset. Och det är verkligen en oerhört skickligt berättad roman. Jag fascineras av hur sammanhållen den känns trots sina många utfl ykter i både tid och rum – att få ett så stort material att bli så greppbart är defi nitivt en bedrift. 

SAMTIDIGT IRRITERAR JAG mig lite på förutsägbarheten i motivet med den unga fl ickan från öst som tvingas in i sexhandel i väst: när Zara dyker upp hos Aliide i romanens början har hon fl ytt från en tillvaro full av övergrepp. Jag tycker att det lätt blir platt, precis som jag tyckte att det blev när Lukas Moodysson gjorde fi lm av samma motiv. De fi naste och mest berörande partierna i Utrensning är i stället de som utspelar sig precis efter andra världskriget; berättelsen om den unga Aliide och hennes syster Ingel och hur det allmänmänskliga i deras tillvaro – lekar, vänskap, förälskelser, förhållanden – hela tiden påverkas av det politiska läget i landet. Det är Estlands historia, återspeglad i två kvinnors livsöden. På många sätt är Utrensning en riktigt äcklig bok. Sofi Oksanen beskriver sina romangestalter i ett osmickrande ljus, med allt det där som människor annars brukar anstränga sig för att dölja: dåliga dofter, dålig hy, kroppsbehåring och miljöer fulla av smuts, fl ugor och larver. Det laddar texten med ett närmast fysiskt obehag. Det är dessutom ett grepp som är kongenialt med vad som känns som romanens syfte, vilket är något som det defi nitivt inte skadar att påminnas om när man själv har haft en trygg uppväxt i Sverige: att alla de där människorna som historieböckerna handlar om faktiskt var individer.

THERESE BOHMAN