OM DU FICK TÄNKA DIG ETT HEM

Birgitta Lillpers
Om du fick tänka dig ett hem
Wahlström & Widstrand

Det är ett typiskt svenskt landskap som målas upp i Birgitta Lillpers nya roman. Halvt bortglömda står fäbodarna i den ljusa sommarnatten, förvildade vinbär växer där ett torp en gång stod, alar lutar sig över en bortringlande å. Kanske var det en gång ett paradis, men här och nu går allt i syndafallets tecken.

För Lillpers bok är en mörk saga om förvandlingens tid. I centrum för handlingen står två vingbrutna men ändå vagt heroiska gestalter: den buttre enstöringen Volmar Franck och hans närmaste granne, Ilse med de smakfulla ylledräkterna. Båda är, antyds det, ett slags flyktingar från civilisationen; båda har lämnat en alltmer fientlig samtid bakom sig för att ute i glesbygden – i ”de återstående zonerna av glömska” – finna ro.

Men i globaliseringens tidevarv ges inga sådana gömslen. En olycksbådande tysk (kanske en ättling till skurken i filmen Äppelkriget) stryker redan i lövskogen på jakt efter mark att köpa upp och hus att riva. Överallt dras det vägar, dikas ut och skövlas. Även människorna förråas. Mystiska huliganer anfaller Volmars stuga, hotelser sprejas på väggarna, en natt blir han knivhuggen; så småningom återstår bara reträtten.

Om detta är en skildring av dagens Sverige, eller snarare en glimt av framtiden, överlåter Lillpers åt läsaren att avgöra. Hennes styrka är blicken, nästan fotografisk, på rostande maskindelar och övergivna fordon ute i vildmarken. Romanens karaktärer har jag svårare att ta till mig. Hursomhelst är det skickligt gjort och efterlämnar samma olust som regissören Michael Hanekes tidiga filmer.